kyotoprotokollet

Lucka 12: Katastrofala klimatförhandlingar trots rysk roulett och laddade tärningar – en detaljerad genomgång

Julklappen längst upp på världens önskelista kom inte i år heller. Arrangörerna av COP 18 kallar slutresultatet för ”The Doha Climate Gateway”, ett löjeväckande namn för något som är lika tomt på gediget innehåll som det låter. Det är en passande, sorglig slogan för staden som även inledde den senaste och numera urspårade WTO-förhandlingsrundan. I olika grader av besvikelse beskrivs nedan varför mötet knappast förtjänar sitt självvalda epitet utan snarare har gjort sitt bästa just för att inte öppna upp för högre ambition och större handling, samt varför vi alla just därför måste lära oss så mycket vi kan om klimatförhandlingarna.

Av: Tim Isaksson

Läs vidare

Av Panorama, sedan

Post-Durban: klimatförhandlingarna får inte överges men behöver ecocide-hjälp

Många är de, som med viss rätt, nu menar att klimatförhandlingarna i FN:s regi är ett enda stort, farligt slöseri med tid. Efter många grubblerier håller jag inte med, av två skäl: dels för att det globala problem som klimatförändringarna är kräver det internationella samfundets poolade resurser för att kunna adresseras, och dels för att ett nytt och högst lovande lagförslag inger hopp för en stressad planet.

Av: Tim Isaksson Läs vidare

Av Panorama, sedan

Hur förkastliga är de förenade förorenarnas förhandlingar?

Uppståndelsen kring årets upplaga av FN-klimatförhandlingarna är mindre än närmast föregående års, med viss rätta: inte många framsteg görs.  Eftersom det går så trögt medan klimathotet blir värre för var dag som går har till och med vissa klimatkämpar börjat förespråka skrotning av förhandlingarna eller åtminstone att inte bry sig om den och istället fokusera på botten–upp-lösningar – en inställning som riskerar att bli vanligare i framtiden. Men finns det verkligen så lite hopp om klimatförhandlingarna att vi hade klarat oss bättre utan dem?

Av: Tim Isaksson Läs vidare

Av Panorama, sedan

VÄRLDENS LÄNDER vs. KLIMATET – gisslandramat i klimatförhandlingarna

Ny december, nya klimatförhandlingar. I år riktas blickarna mot Sydafrika och Durban dit förhandlingsdelegationer, journalister och aktivister flockas under en intensiv dryg vecka. Trots att situationen för världens klimat bara blir värre är förväntningarna på förhandlingarna minimala. Varför går det så trögt? Varför hittar vi inte gemensam mark för att tackla vår arts största hot?

Av: Tim Isaksson

Läs vidare

Av Panorama, sedan

Fortsättning följer, men kan klimatet vänta?

Klimatmötet i Cancún lyckades undgå de allra mest pessimistiska prediktionerna och räddade kanske inte klimatet – de utlovade utsläppsminskningarna är långt ifrån tillräckliga och dessutom helt obindande än så länge – men åtminstone FN-processen, tillsvidare: Köpenhamnsackordet blir FN-beslut och Kyotoprotokollets framtid hoppas beslutas om vid nästa års möte i Sydafrika. Panorama redogör för processen, detaljerna och ungefär hur långt åt helvete vi faktiskt befinner oss. Läs vidare

Av Panorama, sedan

Svensk klimatpolitik och tågkaoset – två sidor av samma mynt?

Sverige framhålls ofta som ett föregångsland när det gäller klimatpolitik och att minska utsläppen av växthusgaser, trots våra minst sagt modesta mål och medel. Länge har vi legat i topp tio globalt sett enligt alla rankningar och undersökningar, något som våra politiker väldigt gärna och ofta påpekar. Idag är verkligheten annorlunda. Vi sjunker som en sten och arbetar dessutom hårt för att inte bättra oss. Läs vidare

Av Panorama, sedan