n bra tumregel när man sitter med en svår fråga är att kolla vad Svenska Dagbladets Ivar Arpi har kommit fram till. Om man finner att man sitter med en slutsats som är den diametralt motsatta, så betyder det att man förmodligen är inne på rätt spår. Döm då om min förvåning när jag läser om Köln och den efterföljande debatten och blir tvungen att erkänna att han har en viss poäng när han skriver att ”kultur spelar roll”.
Det som skedde i Köln vid nyår är fullkomligt förkastligt och det bör uppröra människor på en mycket fundamental nivå. Dock är det än mer väsentligt att inte omvandla denna händelse till ett politiskt vapen som sedan riktas mot individer på personnivå, det är fullkomligt omöjligt och rakt ut korkat att hålla en grupp människor ansvariga för en liten skaras beteende.
COP21 blev mötet då det globala avtalet äntligen slöts. Världens länder har enats om temperaturmålet under 2 grader, och många menar att det viktigaste med avtalet var själva avtalet i sig. Den globala överenskommelsen om att storskalig förändring är nödvändigt. Att det till och med i avtalet finns ambition om 1.5 grader vittnar om en ny global optimism.
Under förra veckan pågick COP21, klimattoppmötet i Paris där världens länder diskuterade och beslutade om åtgärder för att förhindra klimatförändringarna. Shimeng Zhou, 25 år från Stockholm, var en av två ungomsdelegater i den svenska regeringsdelegationen till mötet. Hon har en pol. kand. i statsvetenskap från Uppsala Universitet och en masterexamen i kulturgeografi och miljö- och hållbarhetsfrågor från Oxford University.
I en ekonomi där prissättning av varor och tjänster styrs av utbud och efterfrågan kommer det helt enkelt aldrig att erbjudas miljövänligt producerade varor om ingen är villig att betala för dem. Det kan låta cyniskt, men ur ett klimatperspektiv inger det också en gnutta hopp: Vem som helst kan ta makten över klimatproblemen genom att, i alla tänkbara situationer, se över sin efterfrågan.
Det går inte att ständigt skylla på människan. Vem är det liksom? Det är inte människans fel. Det är mitt fel. Det är ditt fel. Det är hennes fel och det hans fel. Alla måste ta ett ansvar för hur vi har misshandlat vår planet, och en början kan vara att inse att det är en själv som bär skulden.
En ständigt ökande flyktingström av människor som flyr från både klimat och terror är att vänta, och hur problematiskt det än är att Musikhjälpen fick hjälpa att lyfta klimatflyktingarnas humanitära katastrof så uppmärksamar vi den nu. Låt oss se det som ett framsteg, men snälla redaktörer och ledarskribenter, låt inte det ena slå ut det andra.
En fråga som inte håller mig vaken om natten är den om kärnkraftens vara eller inte vara. Men nog är den intressant, kanske främst för att det tycks råda så mycket förvirring och så många känslor i debatten. Var är alla faktiska raketforskare som med hävd kan berätta hur det ligger till?
I tisdags introducerade Stefan Löfven tillsammans med Åsa Romson den vändning som i framtida historieböcker med största sannolikhet kommer beskrivas som Sveriges stora svek under vår tids största flyktingvåg. Att Sverige länge har varit en förebild gällande migration suddas nu snabbt bort av det hyckleri regeringen visar då de håller för sitt vänstra öra och låter det högra fyllas av Jimme Åkessons och Anna Kindberg Batras inhumana flyktingpolitik
When is an issue an issue and what defines a non-issue? Or rather: must an issue be declared as such?
I den individualistiska tidsålder som vissa påstår att vi lever i hör man ibland slagordet ”krossa jantelagen!”, som om den låg som ett hinder i vägen för lycka och framgång och det goda livet. Men skulle det inte kunna vara så att jantelagen till viss del i själva verket bara manar till försiktig återhållsamhet?
Jag har försökt föreställa mig hur det är att ligga i mitt eget blod, döendes. Jag har försökt att frambringa den känslan och kylan sedan jag hörde talas om dådet i Trollhättan. Jag har däremot inte undrat över någonting angående mannen som beväpnad gick genom korridorerna. Han är ett pussel med få bitar och ett simpelt motiv.