“Vem är jag?”, har världen frågat sig år efter år, tro inte att ni får något svar här. Men vid en av livets många tanketillfällen och ältande kan du stanna upp och vara tacksam att du inte är den du en gång var, eller?
Det finns en social barriär som vi inte pratar särskilt mycket om och det är ålder. I Sverige kan ålder ofta upplevas som ett hinder jämfört med hur det upplevs i andra länder. Så hur kan vi motverka detta och bli bättre på att inkludera alla åldrar? Kanske har påven i Rom ett svar?
Vart är vi på väg? Ja, inte fan vet jag… På Spåret är slut för denna gång, mer än ett halvår till nästa avsnitt. Tur att man har Mello att förlita sig på. Storm och motvind över hela världen – jag som trodde det bara fanns i Lund… I jämförelse med DN:s Croneman har jag inte så mycket plats i mitt liv för negativitet, inte heller för Schulmans frånvända verklighet – men framförallt har jag inte plats i mitt liv för alla liv i världen.
De fullspäckade veckorna före jul är ett privilegium, men på Luciahelgen tog kroppen ut sin rätt. Under vilan i min lägenhet såg jag en, för mig, nygammal serie.
Det kan inte bara vara jag och de två och en halv andra bekanta som känner det i luften, smaken och under tummen. Som allt annat började spaningen helt nyktert (i danska mått – 0,4 promille) vid Lunds stolthet och skamkalla Kebab- & Falafeltime. En vanlig dag bland vänner ska vi alla bita in i den största trygghet Lund har att erbjuda: billig falafel. Tänk att en sekund kan ändra alla kommande stunder, hur en smak kan sitta kvar som bakisångesten och hur ett förändrat recept kan öppna upp våra ögon. Håll i hatten nu – K&F-Time har sweet chilisås i sin stolthet.
Var är min stora kärlek: blandsåsen?
Jag ångrar mig alltid angående allt. Hela tiden. Beslutsångesten är alltid närvarande, oavsett om det handlar om vad jag ska ha för fyra tillbehör i min sallad på Grönt och Gott eller vad jag ska göra med resten av mitt liv.
Ord är makt, sägs det. Inte sällan används uttrycket avseende politik och yttrandefrihetens kraftfullhet. Att rätten, och lagstödet för, att säga vad vi tycker innebär en enorm frihet. Eller att skicklig retorik ofta är en väg till samhällets toppskikt. Men, jag tänker att orden i första hand inte är ett politiskt verktyg, utan ett socialt.
När jag skriver detta ligger jag i sängen. Bredvid mig står en tallrik som för en timme sedan innehöll yoghurt och granola. Nu har resterna liksom sjunkit in i keramiken. Den ljusrosa sörjan ser inte längre lika fräsch ut. Men vem är jag att uttala mig? Jag har försovit mig Läs mer
Jag har aldrig vetat mer om livet än när jag var sexton år gammal. Okej, uppenbar lögn. Rättelse: Jag har aldrig TROTT att jag vetat mer om livet än när jag var sexton. Jag klampade in på min mycket politiskt medvetna gymnasieskola, iklädd Dr. Martens, med en Håkan Hellström-tygkasse över Läs mer
Illustration: Victoria Källström Vad har en död, pretentiös dramatiker, en så kallad “gangsterrappare” och ett fyraårigt barn gemensamt? Jo, alla tre personifierar diskussionen kring huruvida det är möjligt att skilja en person från dennes verk, och vice versa. Kanske är det på grund av att man för varje år (onekligen) Läs mer
Det är svårt att inte slås av hur snabbt ett halvår går. Ett helt nytt liv har på något sätt passerat revy utan faktisk reflektion kring att man fått det man saknade så mycket för ett år sen. Det är smått deppigt att tänka på hur många stunderna är då Läs mer
Dröm er tillbaka till gymnasiet för en stund. Denna spännande tid då man befann sig i gränslandet mellan barn och vuxen. Träffade vänner för resten av livet. Upplevde kanske den första kärleken där någonstans i de trånga korridorerna, mitt bland skåp och andra elever som rusande för att inte komma Läs mer