Vad corona lärt oss om kvinnokampen

Mycket går att säga om den två år långa pandemin vi uthärdat, men en sak ska den fan ha — herregud, vad mycket vi lärt oss om virologi! Det ingår numera under allmänbildningen att kunna redogöra för skillnaden mellan antikroppar och t-celler, vi kan alla beskriva sambandet mellan vaccination och flockimmunitet och Smittskyddslagen sitter numera i ryggmärgen. Denna nya folkbildning gör det nu möjligt att förstå sig på något som ni inte trodde var möjligt att relatera till coronaviruset: patriarkatet.

Gratulera mig och ge mig mimosa!

Idag är den åttonde mars, internationella kvinnodagen. En, i mitt tycke, högtidlig dag. Till för att minnas, uppmärksamma och föra kampen för icke-mänsrättigheter. Instagram svämmar över av hyllningar, ilska och statistik. Tidningarna rankar årets kvinnor. Men varje år bryter även diskussionen om huruvida man får gratulera på kvinnodagen ut. Absolut säger jag, nej säger ungefär samtliga andra.

A fight for the right to live

March 8th is an important date for many people. It is a day dedicated to reminding people of the differences and the gap that still to this day exists between men and women. When it comes to engaging oneself in different topics one barely knows where to start. The abortion ban in Texas? Femicide in Turkey? The alarming, increasing numbers of domestic violence in Sweden? Sometimes it can all feel a bit too much. But, these are still important topics and no matter how you choose to be active and spread awareness it counts.

Finns det hopp?

Eskatologi betyder, på ett ungefär, läran om den yttersta tiden. Det är ett område som man diskuterar inom kristen teologi, likaväl som inom andra livsåskådningar, och man berör både individens sista tid i livet och större skeenden i den världsliga historien. Hösten 2018 var jag i Göteborg och höll ett föredrag på en konferens som just hade temat eskatologi. Dagen anordnades av Svenska kyrkans teologiska kommitté och i egenskap av förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga var jag inbjuden för att tala om unga människors framtidshopp.

När ryssen kom

Vaknar bakis och får reda på att kriget är kommet . Det var kanske inte förvånande. Det har ju varit lite spänt. Men mitt nyvakna jag fattar ändå inte riktigt att konceptet krig kan förekomma i min relativa närhet. En kompis ringer och gråter över hemskheten att folk kommer dö. Under frukosten diskuteras ömsom gårdagen och ömsom dagen. Varannan mening är i stil med “han blev ju utslängd!” och nästa “ har du sett att dom skyddar sig mot bomberna i tunnelbanan?”.

Första morgonen

Fem fyrtiotre. Jag vaknar med ett ryck. Klarvaken i mörkret. Inget ovanligt, jag har varit nervös på senaste och haft svårt att sova, jag ska flytta till korridor. Livet har känts nytt, spännande, fräscht. Jag fyllde tjugo i helgen. Dags att bli vuxen. Jag försöker somna om, det är säkert fortfarande mitt i natten. Nej, vänta, mamma är nog vaken – någon går förbi min sovrumsdörr och lyssnar på en nyhetssändning. Jag hör inte vad som sägs, men reportern rabblar i allvarlig ton. Jag vet direkt.

När livet spiller över kanten

Jag tror att det som jag saknar mest med att bo i Lund är bristen på hav. Istället omfamnas vår universitetsstad av stora fält och gröna slätter. Tar man sig utanför studentbostäder och kyrkor möts man av något som ser ut som en av Windows standardbakgrunder. Vill man ha vatten får man söka sig till LTH och Sjön-sjön.

En kul grej – är det värt det?

Vad längtar jag efter? Jag längtar till exempel efter att novischperioden ska ta slut, även fast den varit bland det roligaste jag gjort i Lund. Ibland längtar jag efter att roliga saker ska ta slut, så att jag kan få tänka tillbaka på dem. Det finns något härligt i att vara färdig med något och minnas de fina stunderna.

Vad är det för bullshit som händer nu?

För några veckor sedan publicerade Dagens Nyheter ett uppmärksammat reportage med makarna Bergström om Internationella Engelska skolan (2020-12-09). Barbara Bergström är grundare av skolan och tillsammans med sin man, med tidigare politisk karriär, är de minoritetsaktieägare. Detta efter att Barbra 2012 sålde skolan till amerikanska ägare och tjänade hela 918 miljoner kronor.