Det var egentligen inte meningen att jag skulle påbörja en kandidat i statsvetenskap. Eller, inte meningen och inte meningen, det var inte ett val jag gjorde. Till skillnad från många av Panoramas läsare vaknade jag inte en dag, gick in på antagning.se och sökte in till Pol.kand, PPE eller Freds- och konfliktprogrammet. Allt började med en fristående kurs i statsvetenskap.
I min tidiga tonår strök jag och mina kompisar ofta runt på Heden i Göteborg under Gothia Cup. Den höga koncentrationen av jämnåriga från världens alla hörn under denna sommarvecka varje år var fascinerande. Mina vackra kompisar hade svansar av dreglande pojkar efter sig. De slängde med sina långa blonda hår och världen stannade upp. Dröser av fotbollsspelare testade lyckan och gjorde allt för att sno åt sig en kyss av dessa exotiska varelser. I bakvattnet hasade jag efter. Med stora ögon. Uppslukad av skådespelet som pågick framför mina ögon. Ett sting av avundsjuka kändes i bröstet. Ingen gav mig så mycket som en blick. Vad gjorde jag för fel?
Vi känner nog alla igen känslan. Du har börjat läsa ett samhällsvetenskapligt program på universitetet. Programmet är intressant och roligt, men det är något som skaver. Du får ju ingen yrkestitel!
Min generation är kanske den sista i Sverige som kan minnas en värld innan sociala medier. Jag hade precis börjat högstadiet när smartphones gjorde intåg i svenskarnas liv. Skolgården tömdes på basketspelande elever och ersattes av ett stillasittande skärmstirrande i korridoren. Till en början roade vi oss med mobilspel som Angry Birds och Hill Climb Racing. Med tiden blev spelen barnsliga och byttes istället ut mot sociala medier som Facebook, WeHeartIt och Instagram. Via apparna matade jag min pubertala hjärna med bilder på smala men samtidigt muskulösa tjejer som drack gröna smoothies.
Min bokhylla är full av böcker. Hemma hos mina föräldrar har jag ännu fler. Jag skickar efter stora paket på bokrean varje år. Köper en klassiker var gång jag går in på Erikshjälpen.
Jag älskar att köpa böcker, och jag älskar att läsa dom. Men oftast gör jag bara det första. Tar mig till akademibokhandeln och väljer lagom noga ut en bok som jag i stunden faktiskt är innerligt motiverad till att läsa. Men när jag kommer hem används boken efter några sidors håglöst läsande bara som en inredningsdetalj.
För några veckor sedan gick jag på stan, så som man ofta gör. Jag var tankspridd, så som man ofta är, men plötsligt fångade något i periferin min uppmärksamhet. Det var en lapp uppsatt på ett elskåp.
Återgången till blockpolitik har också medfört att svensk politik nu präglas av en tydlig skiljelinje i de så kallade kulturfrågorna. I förlängningen kan detta komma att göra valet 2022 till det mest polariserande någonsin.
Bild: Agnes Bengtsson När jag tänker på havet tänker jag på gud. Jag tycker att de två fenomenen är likvärdiga i sin orimlighet. Havet är så himla stort. Det vet vi ju. 70% av jordens yta är hav. 95 % Läs mer…
Bild: Lukas Rychvalsky, Pixabay Han är bara 15 år, killen som går in på en skola i Eslöv med syftet att döda. Han har skrivit en lista på vilka han ska döda och på sin arm gjort en skiss över Läs mer…
Bild: Unsplash, Giammarco För några veckor sedan var jag på ett panelsamtal med fyra statsvetare arrangerat av Debatt i Lund. Temat var “Valet 2022 – en ny karta över svensk politik” men kvällens mest intressanta diskussion hade en mer generell Läs mer…
