Anpassad. Original: BlueDevil
Jag har i Panorama skrivit många artiklar om amerikansk politik och i synnerhet om presidentvalet och dess kandidater. Om fyra år skall det åter väljas ny president i det stora landet i väst och jag tänker nu försöka spå i framtiden och försöka fastslå vilka som kommer vara huvudfavoriterna för de två partierna.
Av: Fredrik Sundqvist
Kiva - The Pedro Story. Picture:zipckr
Micro-credit – the once glistening halo of the proposed panacea for poverty – seems to have all but lost its shine. But as many microfinance institutions (MFI) have caused scandals world-wide there is an alternative. In order to avoid ludicrous interest rates, companies are now offering you and me to become personal investors of underprivileged people around the world. Would you like to support a farmer in Bolivia? Or perhaps a shopkeeper in Tanzania? Have your pick! Could this be a viable alternative to traditional MFIs?
By: Benjamin Sjögren Read more
Bild: killerturnip
Det har gått 18 månader sedan jag publicerade min första artikel om eurokrisen. Då var det många som väntade på en ”Grexit” vilken dag som helst. Men Grekland har överlevt och senast den 27 november blev det klart med nya stora lån samt en skuldavskrivning på 30 miljarder euro. Nyheten hälsades med stor optimism i Grekland där man nu äntligen ser en möjlighet till andrum för att ta sig ur krisen. Efter alla turer fram och tillbaka har euroländerna visat sin fasta beslutsamhet att hålla unionen intakt. Men vad har egentligen förändrats?
Av: Jonathan Jelves
Bild: Klaudia Németh (beskärd)
Kinas tunga ekonomiska och politiska roll ses av de flesta som något att vänja sig vid. Men hur har utvecklingen sett ut den sista tiden, vilka ekonomiska prioriteringar finns för framtiden och vilken problematik väger tyngst politiskt? I takt med ”drakekonomins” expansion tar sig även korruptionens rävspel och ojämlikhetens misär tydligare uttryck.
Av: Aron Segerström
Om en månad är det 40 år sedan USA officiellt drog sig ur Vietnam och led sin första krigsförlust på 115 år. Kommunismen svalde hela Vietnam och satte stora avtryck i Sydostasien för en lång tid framöver. Spåren från den utdragna konflikten syns fortfarande, inte minst på de hundratusentals människor födda med grava genetiska defekter till följd av okonventionella stridsmedel brukade av amerikaner. Det är av yttersta vikt att detta krig aldrig glöms, och att de människor som tvingats lida till följd av konflikten inte gjort det förgäves. Att civilbefolkningen far illa i ett krig är idag oundvikligt, ändock bör det alltid finnas en strävan efter att minimera krigsföringens förödande effekter. Flera paralleller kan likaså dras med nutidens krig i Afghanistan och Irak, vilket verkar som incitament för denna historiska skildring av händelserna i Vietnam.
Av: Hampus Tarras-Wahlberg
Bild: rockcohen
Det var många som rynkade på ögonbrynen när Europeiska Unionen tilldelades 2012 års Nobels fredspris. Var det genialiskt eller var det, efter ett antal tidigare tvivelaktiga pristagare, rena dödsstöten för prisets trovärdighet? I en världsdel där krigen har duggat tätt under historiens gång har forna fiender lagt ner stridsyxan och genom samtal vid det runda bordet har konflikter blivit lösta. Inga större krig, borträknat från Balkan under 90-talet, har utkämpats inom Europas gränser de senaste 70 åren. Just detta faktum var motiveringen den norska Nobelkommittén angav till varför EU förtjänade priset.
Av: Erik Hellqvist Läs vidare
Bild: Nikke Lindqvist
Få kan ha undgått den senaste tidens kontroverser kring Sverigedemokraterna. De sociala medierna kokade när filmen, där partiets ekonomisk-politiske talesman Erik Almqvist tillsammans med Kent Ekeroth och Christian Westling beväpnade sig med järnrör och kallade folk för babbar och horor, publicerades i sin helhet. Bara någon vecka senare briserade en ny skandal, nu med riksdagsledamoten Lars Isovaara i centrum. Efter en blöt kväll i Stockholm ljög Isovaara om att han blev bestulen av två invandrare som hjälpt honom upp i hans rullstol efter att han hade ramlat. Han avslutade kvällen med att göra grisläten åt en vakt på Rosenbad med invandrarbakgrund, något som han sedan blev polisanmäld för. ’Äntligen!’, utropade många. Äntligen har vi beviset för att SD är ett rasistiskt parti, att deras polerade yta just är en yta och att betydligt mörkare krafter döljer sig bakom fasaden. Inte kan väl folk rösta på dem efter detta?
Av: Axel Ek Läs vidare
Bild: Håkan Dahlström
Så här i Nobelpristider blir mina grubblerier kring samhällsvetenskapernas styrkor och svagheter kanske än djupare än annars. Vi samhällsvetare har blott ett enda Nobelpris och detta är inte ens ett ”riktigt” Nobelpris skulle vän av ordning snabbt trycka ner oss med. Dessutom delas detta pris i ungefär 70 fall av 71 ut till ekonomer. Förmodligen har det något att göra med att det är ett ekonomipris. I brist på formella Nobelprisambitioner gäller det att vi ”andra” samhällsvetare inte slappnar av för mycket utan försöker bedriva våra studier och vår forskning på så solid grund vi bara kan. Målet sätter jag upp här och nu, vi ska sno så många Nobelpris vi bara kan framöver. Kunde statsvetaren Ellinor Ostrom knipa ett ekonomipris så kan också vi!
Av: Wilhelm Ast
Den 9 juli 2011 utropade sig Sydsudan till en självständig nation. Redan den 10 februari samma år skrev jag efter självständighetsomröstningen, artikeln Sydsudan – ett nationsbygge med hinder. I den texten lyftes fram en rad svårigheter som låg i vägen för ett framgångsrikt nationsbygge. Dels hur regionen Abyei som ligger mellan de två länderna skulle hanteras. Dels hur Sudan och Sydsudan skulle dela på de stora oljereserverna samt hur de nya statsanställda skulle bygga upp en administration som skulle främja hela befolkningen. Då hoppades jag på en lycklig skilsmässa för ett av Afrikas bråkigaste länder. Hur är läget idag?
Av: Martin Pehrsson
Läs vidare
Den 25 januari är det två år sedan demonstrationerna startade på Tahrirtorget i Kairo. Ett 18 dagar långt folkligt uppror som grundade sig i frustration över fattigdom, orättvisor och polisens makt och som skulle få landets dåvarande ledare Hosni Mubarak att till slut stiga åt sidan. I västerländsk media hyllades sociala medier som Facebook, Twitter, Youtube och Bambuser för den roll de spelade under revolutionen. Jag skrev en artikel om just det och menade att användandet av sociala medier som verktyg för att mobilisera åsikter och människor påskyndade processen men att revolutionen skulle ha startat förr eller senare – oberoende av de sociala medierna. Då, i februari 2011, inledde jag med påståendena ”Fruktade av auktoritära ledare. Allt mer hyllat som ett verktyg i demokratiseringsprocessen.” Nu pågår nya demonstrationer i Egypten, men de sociala mediernas roll har det varit förhållandevis tyst om. Här frågar jag mig vad som har hänt sedan dess.
Av: Jennie Wadén
Bild: Erik Cleves Kristensen
Colombia. Ett av världens vackraste länder, med höga berg, djupa regnskogar och kust mot två världshav. Egenskaper som ingen någonsin tänker på, då de ständigt hamnar i skuggan av landets andra kännetecken: Colombia producerar 70% av allt kokain i världen, en industri som lett till världens största antal internflyktingar och ett politiskt läge där hela nationen är fastlåst mellan den ökända FARC-gerillan och den lika våldsamma paramilitären. Kidnappningar, mord och korruption är vardag, och så djupt rotade i kulturen och politiken att få tror på en lösning över huvud taget. Men frågan är om inte en enda förändring egentligen skulle räcka?
Av: Blanche Jarn Läs vidare
Julklappen längst upp på världens önskelista kom inte i år heller. Arrangörerna av COP 18 kallar slutresultatet för ”The Doha Climate Gateway”, ett löjeväckande namn för något som är lika tomt på gediget innehåll som det låter. Det är en passande, sorglig slogan för staden som även inledde den senaste och numera urspårade WTO-förhandlingsrundan. I olika grader av besvikelse beskrivs nedan varför mötet knappast förtjänar sitt självvalda epitet utan snarare har gjort sitt bästa just för att inte öppna upp för högre ambition och större handling, samt varför vi alla just därför måste lära oss så mycket vi kan om klimatförhandlingarna.
Av: Tim Isaksson