Spanien. Lika mycket kärlek som jag känner för det här landet, lika mycket får jag en klump i magen av tanken på hur saker och ting bara verkar få fortgå där. Hur uråldriga tankesätt verkar lika fastetsade som den oskrivna regeln att aldrig äta middag innan 21.
Vad ser du på bilden här ovan? En radio, en veckotidning, en väckarklocka och en kamera, det vill säga diverse olika prylar som alla fyller egna, värdefulla funktioner. En stor sorg för mig att vi börjar se mindre och mindre av prylar som dessa nu förtiden. Radions morgonnyheter, den digitala kamerans färgglada, skarpa bilder och dagstidningens skvaller har allesammans ersatts av en enda pryl, vår mobiltelefon. Detta är knappast en nyhet men ändå något jag reflekterar över dagligen och som jag tycker är ganska sorgligt.
Jag har alltid haft insikten att jag har varit (och är fortfarande) ett Harry Potter fan av den värsta kalibern, men jag blev starkt påmind av detta när jag under oktober månad började att se om alla filmer. I höjden av min besatthet av den magiska världen, avskydde jag att ens tänka på filmerna. Enligt mig var de en grov kränkning mot de sju böckerna som hade skapats med en sån omtanke, där varje detalj var livsviktig för berättelsen (men kanske främst för mig).
En regnig oktoberdag cyklar jag österut, uppför Skånes kanske enda och värsta uppförsbacke. Med kramp i benen stannar jag vid rött i korsningen mellan Tunavägen och Tornavägen och gör mig redo för en vänstersväng. Svängen resulterar i en argt tutande chaufför, nästan en krock med buss och en skakad Vendela. När jag traumatiserat återberättar händelsen för min Lunda-födda vän, så påminner hon mig om att alla skånska trafikfaror egentligen kommer från Stockholm.
Bör man sträva efter att vara hoppfull och isåfall hur? Kan ett brustet hjärta också vara ett politiskt val?
Ljus och mörker. Få länder upplever mer extrema skillnader mellan ljus och mörker under året än Sverige. Men hur påverkar detta oss? Gör det oss lyckligare? Och är det något vi kan använda för att förbättra både oss själva och andra?
Trampandes på min cykel stöter jag gång på gång på vägar, torg och husfasader där jag helt enkelt inte kan låta bli att högt utbrista; “vem kom på den här uppenbart korkade idéen?”. Utan att någon har bett om det, får ni därför här några eldiga rader om varför några på Lunds stadsplaneringskontor bör få sparken med omedelbar verkan.
Få vågar prata om det, men det finns en standard i Lund att direkt hitta sina bästa vänner, helst under första veckan. Men så är inte verkligheten för många och den sociala pressen är konstant närvarande. När man inte presterar socialt och det sociala kontaktnätet brister, blir Lund lätt den värsta staden i världen.
När axlar sänks, bänkarna på solsidan blir upptagna och man ständigt besöker väderappen för att se hur många grader det är. Då vet man att våren är påväg. Ljusare morgnar, kvällar och framtid. Det finns inget som säger emot lyckan av ljusare tider, för det kostar väl inga pengar? Sommaren är ju ändå den mest idylliska tiden på året, eller?
72 timmar och 47 minuter. 1166 låtar. Det är så många låtar jag lyckats samla på mig på spellistan jag gjorde hösten 2016. Att höra en låt spelas som man har ett speciellt minne till är lite som att gå in i ett hus man bodde i när man var liten. Är det inte fantastiskt att man kan ha så starka minnen till en låt?
Ibland kan det vara svårt att se ljuset när man befinner sig i ett stort mörker, men det är ingen anledning till att ge upp. Det finns tusen bra saker med livet som gör det värt och om du anstränger dig riktigt noga för att se dessa, finns ljuset precis runt hörnet.
I en mörk samtid känns ljuset långt bort. Men låt oss då påminnas om historiens vändpunkter och att världen faktiskt avancerar, om än långsamt.