Otaliga gånger bönade och bad jag familjens största sagoberättare, min farmor, att återge historien om hur det gick till när min pappas familj kom till Sverige. En för ett barn rafflande historia, med många oväntade vändningar och osannolika bikaraktärer, men som egentligen bara är ett rått, brutalt och smärtsamt porträtt av ett land som fortfarande läker.
På Europaparlamentets hemsida går det att läsa: “Schengenområdet är en hörnpelare i det europeiska projektet” och “en av de mest påtagliga framgångarna för den europeiska integrationen”. Efter att ha rest runt i Europa och blivit stoppad på majoriteten av gränserna jag passerade, befarar jag att Schengenområdets glansdagar är förbi. Och jag oroar mig för vad en vittrande hörnpelare innebär för det europeiska projektet.
Lund, en stad med allt från härliga studenter till glada pensionärer, där aktiviteterna är många och skratten fler. Men mitt ibland allt det där fina, finns den digitala tillvaron som ofta kan få dagarna ur balans.
Innan Vildanden var känt som det där stället som är så långt borta var det känt för något helt annat – en pub. Den finns inte längre kvar men i stället finner jag mig i en namnlös känsla. Tänk om saker kunde har varit annorlunda…
För snart två år sedan var jag på väg ner till Barcelona med en dröm om att lära mig spanska. Det är en dröm jag skäms över idag. Nu tänkte jag berätta om ett antal iakttagelser jag gjorde när jag för några veckor sedan åter besökte staden, nu med nya ögon.
Klockan är för mycket för att ringa hem till päronen men jag gör det ändå. Jag bara måste. Lite lagom generad över att jag aldrig hört den, men alldeles för exalterad för att inte berätta ringer jag två gånger. De svarar och jag går rakt på sak.
Den disiga lundakvällen börjar i Lundabryggeriets ölkällare. Ett stenkast från Allhelgonakyrkan, ett ljusår dyrare än Ericssons. Fromm och Carlbring har enats kring ännu en ursäkt för en ölkväll. Galopper skall beställas, recensioner skall skrivas, en vinnare skall koras.
I en värld full av intryck och uttryck är det lätt att påverkas alldeles för mycket av vad andra tänker och tycker om en. Just därför är det viktigt att påminnas om hur värdefullt detta livet är och vad man faktiskt har möjlighet att åstadkomma.
Med förändringar, stora som små, får man chansen att titta tillbaka och reflektera. Vad döljer sig egentligen bakom det tveeggade svärdet som är att flytta hemifrån? Och vad gör man när nyhetens behag övergår till tråkig vardag?
Att skriva är kul, likaså ta en öl med kompisarna eller att gå på date med drömpartnern. Men, det är inte alltid det blir helt som man tänkt sig. Det kan ju vara svårt att göra sig förstådd eller uppfattas på det sättet man vill. Ofta funderar jag på hur man egentligen tar makten över sitt eget uttryck?
Har ni någonsin funderat över hur svårt det är att hålla uppe sitt fokus en grå måndag? Kanske är det inte ni utan istället själva platsen som är problemet. Jag har nu gått igenom diverse platser på Campus och vilken som egentligen är bäst. Förlåt på förhand om jag förolämpar din favoritplats, men vill ni klara er nästa tenta, så följ råden nedan.
Biografin Just kids av Patti Smith är en kärleksförklaring till ungdomen, friheten och sökandet. Osäkerheten som 20-årsåldern innebär romantiseras och jag som läsare lämnas med känslan att allt kommer att ordna sig oavsett hur vilse jag tror mig vara nu.