Spanien. Lika mycket kärlek som jag känner för det här landet, lika mycket får jag en klump i magen av tanken på hur saker och ting bara verkar få fortgå där. Hur uråldriga tankesätt verkar lika fastetsade som den oskrivna regeln att aldrig äta middag innan 21.
Vad ser du på bilden här ovan? En radio, en veckotidning, en väckarklocka och en kamera, det vill säga diverse olika prylar som alla fyller egna, värdefulla funktioner. En stor sorg för mig att vi börjar se mindre och mindre av prylar som dessa nu förtiden. Radions morgonnyheter, den digitala kamerans färgglada, skarpa bilder och dagstidningens skvaller har allesammans ersatts av en enda pryl, vår mobiltelefon. Detta är knappast en nyhet men ändå något jag reflekterar över dagligen och som jag tycker är ganska sorgligt.
Jag har alltid haft insikten att jag har varit (och är fortfarande) ett Harry Potter fan av den värsta kalibern, men jag blev starkt påmind av detta när jag under oktober månad började att se om alla filmer. I höjden av min besatthet av den magiska världen, avskydde jag att ens tänka på filmerna. Enligt mig var de en grov kränkning mot de sju böckerna som hade skapats med en sån omtanke, där varje detalj var livsviktig för berättelsen (men kanske främst för mig).
En regnig oktoberdag cyklar jag österut, uppför Skånes kanske enda och värsta uppförsbacke. Med kramp i benen stannar jag vid rött i korsningen mellan Tunavägen och Tornavägen och gör mig redo för en vänstersväng. Svängen resulterar i en argt tutande chaufför, nästan en krock med buss och en skakad Vendela. När jag traumatiserat återberättar händelsen för min Lunda-födda vän, så påminner hon mig om att alla skånska trafikfaror egentligen kommer från Stockholm.
Kulturnatten: ett årligt sammelsurium av fin-, ful- och konstig kultur. Robotvernisager, balkanfötter, mandolinkonserter. Men bakom fasaden av ståhej och galej gömmer sig även en oanad berättelse om att växa upp i Lund.
Lars Winnerbäck, den 47 år gamla mannen har släppt ett nytt album som han har döpt till Neutronstjärnan, och i höst åker han på turné i Sverige. Han kommer till Malmö den 4:e november och dit ska jag, det är obligatoriskt när det är höst.
Kerstin Thorvalls självbiografiskt baserade bok Det mest förbjudna, är en bok om kvinnlig sexualitet och var därför skandalomsusad när den släpptes på 1970-talet. Den skapade en moralpolitisk debatt med särskilt fokus på kvinnligheten, njutningen och i vilken utsträckning dessa två skulle låtas samexistera. Det är en bok baserad på författarens egna erfarenheter som dryper av ångest och en vilja bort från uppväxten och dess strama ramar. Den utforskar hur den otillåtna sexualiteten kan vara ångestdämpande, men också hur den tillåtna sexualiteten skapar ångestspiraler.
I augusti 2018 påbörjade jag mitt första gymnasieår, utan en enda tanke på vad jag skulle göra efter studenten. Samlad i en sal med 29 andra elever som skulle gå i min klass, var de tre kommande åren i mitt liv redan schemalagda och mitt största bekymmer var rädslan för att mamma och pappas vodkaflaska skulle frysa efter att jag fyllt ut den med vatten. Nu sitter jag här och grubblar över min framtid var och varannan dag.
En molnig och blåsig augustikväll möts Fromm och Carlbring upp på nybrokajen i Stockholm för att åka en tur på en ångbåt. Genom kontakter (Elin Hallin), går de på båten och in i bistron utan betalning och gör sig redo för sin tredje ölrecension. Väl ute till sjöss spanar Carlbring en säl, vilket ses som ett bra omen för dryckerna som ska smackas, smuttas och sörplas. Uppställningen för kvällen består av: Wisby Pils, Stromma Eco Lager och Kiviks äppelcider torr eko.
Extra Extra! Gör revolution, nu endast till priset av ett osminkat ansikte! Bli den rebell du alltid drömt om, bara kasta fejkfransarna och din foundation! Varför inte slita av bh:n också nu när vi ändå är igång?
Under de senaste tre åren har en ny subkultur uppstått: Avanzakillar. Vi har alla kommit i kontakt med en ISK-anhängare i vardagen – när man pluggar på EC, på ens favoritkafé och på sociala medier, där de predikar det snabbaste sättet att bli miljonär. Min koppling till denna undervärld är genom min korridorskamrat Anton.
Kasta teet i hamnen! I augusti inledde jag fem månader på andra sidan Atlanten med att utforska Washington D.C.:s skrifter och monument som symboliserar man-made demokrati. Vart jag än tittade såg jag spår av liberalpolitiska idéer som gav mig fjärilar i magen; rättvisa inför lagen, betoning på äganderätt, och förstås, det sociala kontraktet. Ett demokratiskt experiment med start år 1789. Idag, 200 år senare, på samma mark som frihetskämpande nybyggare krigade mot sina kolonisatörer, finner jag mig själv gömma alkohol från North Carolina State University’s “Safety Inspectors”. Hur hamnade vi här?